Armbryterskan – det är jag!

Skolstart. Upprop. Sedan mingel i fritidsgårdens lokaler på skolan med alla sjuor och åttor. Mitt leende var bredare än på länge och den lycka jag kände i magen över att träffa eleverna igen gav mig all energi tillbaka efter en lång uppstartsvecka med bara vuxna.

Jag tog mig genom elevhavet och hejade glatt på gamla elever och presenterade mig för de nya. Vi pratade om känslan att vara tillbaka och många verkade odelat positiva över att äntligen vara i en skolkontext igen.

Plötsligt kommer det fram fyra killar i sjuan, nya för i år, och frågar:

– Är det du som är sådär stark? Alltså är det du som bryter arm med eleverna?

Jag skrattade till, log lite finurligt och undrade var de hade fått det ifrån.

– Från min brorsa! utbrast en av dem. Och jag vet att han fick spö av dig i början av sjuan. Men nu är han starkare än du. Eller hur?!

Jag bekräftade att det var sant men att jag nog, trots det, är den starkaste läraren på heeeeeeeela skolan  och om de var intresserade av att förlora i armbrytning så kunde vi ta en match på lunchen dagen efter.

När tisdagen kom väntade de tålmodigt på att jag skulle få i mig maten och så var det dags. De plockade ut den starkaste av dem och skickade fram honom. Han fick stryk. Nästa klev sturskt fram. Han fick stryk. Nummer tre och fyra gick samma öde till mötes och för att gå därifrån med hedern i behåll föreslog de vänster hand. Visst sa jag och det hela upprepade sig.

De konstaterade att jag ”hade lekt sönder” dem men att de sällan skulle ge upp. Innan sjuan var slut så skulle de ta mig.

Det finns olika sätt att bygga relationer. Det här är ett sätt – med de som vill.

/Jannike

2 kommentarer

Kommentarrubrik

Oscar Burman

Oscar Burman

Man blir ju sugen på att ta en match! Nästa gång jag är på skolan? /oscar

Svara

Kommentarrubrik

Jannike Kohinoor

Jannike Kohinoor

Lätt!

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*