En (viktig) parentes

En kollega sa till mig här om dagen att vi är parenteser i elevernas liv, men hon la även till: ”Väldigt viktiga parenteser.”

Som den här nedan.

2*(6+7)=?

Kan ni prioriteringsregeln? Det är en matematisk regel som bestämmer i vilken ordning man måste utföra räkneoperationer för att få rätt utfall. Man börjar med multiplikation/division för att efter det räkna addition/subtraktion. Men om man lägger in en parentes i uttrycket så ska den räknas ut allra först. Parentesen i matematiken är ett sätt att frångå prioriteringsregeln. Man måste alltså ta hand om det som står parentesen innan man gör något annat – annars nås inte det önskade resultatet.

Så om vi nu är en parentes i våra elevers liv så väljer jag den matematiska parentesen. Den som verkligen betyder något.  Säg att parentesen i varje barns unika uttryck är de behov som måste tillfredsställas för att hen ska klara både skolan och sedemera livet. Det kan vara behov av trygghet, förtroendefulla undervisningsrelationer, struktur, förutsägbarhet, utmaningar eller djupgående förklaringar. Vi som arbetar i skolan har ett ansvar att få ordning på alla dessa parenteser innan vi gör något annat.

Vi lärare, ju längre ner i åldrarna vi jobbar, spelar större roll än vad vi ibland verkar tro. Som högstadielärare följer jag en årskurs under 3-4 år, vilket är en väldigt liten del av mitt hittills levda liv på 36 år. Det ligger på någonstans mellan en tolftedel till en niondel av mitt liv. En andel som dessutom blir mindre för varje yrkesverksamt år. Däremot när jag släpper en 16-åring på skolavslutningen i nian så har jag varit delaktig i uppemot 25 %, alltså en fjärdedel , av elevens liv. Det är inte en piss i Mississippi. Det är en betydande del och dessutom en del som är lika stor för i runda slängar alla elever som jag har undervisat, undervisar och kommer att undervisa under mitt yrkesliv.

Vi som arbetar i skolan har ett enormt ansvar att ge varje unge en så bra skolgång som möjligt. Oavsett hur bra de presterar, hur mycket de än obstruerar, hur ofta eller sällan de kommer till skolan så måste vi se till att de känner att de har ett värde. Att de deras person är värdefull och att vi värdesätter relationen till dem. Högt. Att de kan lita på oss. Att vi är rättvisa. Att vi ser till deras bästa. Det betyder inte alltid att vi kommer att vara överens men att vara oense med någon man har ett relationskapital hos är betydligt lättare än när det är tomt på banken.

/Jannike

 

 

4 kommentarer

Kommentarrubrik

Louise

Louise

Väldigt välformulerat och fint skrivet!

Svara

Kommentarrubrik

Magnus Blixt

Magnus Blixt

Som vanligt välformulerat och klokt. Själv hänvisar jag återkommande till citat från boken ”Betydelsefulla lärare”: ”Vi vet inte var vår påverkan tar slut. Vi påverkar faktiskt evigheten”. Att jag blev lärare handlar mycket om min mellanstadiemagister. Att sedan föräldrarna alltid kommer vara nummer ett, det är en annan sak - och så ska det vara. Men vi kan på ett annat sätt se, möta, lyfta, utmana varje barn när vi möter dem i skolan. Låt oss fortsätta göra det så bra som vi bara någonsin kan. För det spelar roll!

Svara

Kommentarrubrik

Maria

Maria

Mycket fint skrivet! Så viktigt att alla elever känner sig sedda och om de inte är där, saknade. Delar gärna din text på FB om det är okej!

Svara

Kommentarrubrik

Jannike Kohinoor

Jannike Kohinoor

Självklart! Tack.

Svara

Kommentera

E-postadress publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*
*